Kunskap och upplysning

Jag lägger in härnedan lite info om lax och öring så att alla kan ta till sig och kanske få svar på några egna frågor.


Smoltifiering, utvandring och tiden i havet

Laxen vandrar ut till havet på våren när de är ca två år gamla, även om vissa individer vandrar ut redan som ettåriga och i sällsynta fall som treåringar. Inför den så kallade smoltutvandringen genomgår laxen en process som förbereder den på livet i saltvatten. Under smoltifieringen ökar förmågan att reglera salthalten i kroppen och kroppen blir silvrig med svart rygg. Den nya färgen är ett bättre kamouflage i den öppna vattenmassan i havet. Även beteendemässiga förändringar sker vid smoltifieringen. Bland annat minskar försvarandet av den egna ståndplatsen och vid smoltutvandringen bildar laxarna stim.
Smoltutvandringen sker framförallt under april–maj och är en farlig tid för de unga laxarna. På vägen ut till havs riskerar de att möta många rovdjur, som gädda, säl och skarv. Väl ute i havet börjar laxen snabbt att äta byten som skarpsill, tobis och sill och växer snabbt. Vandringarna i Nordostatlanten kan vara mycket långa. I det fallet skiljer sig laxen markant från havsöringen som håller sig till kustnära vatten.
Efter ett till fyra år i havet återvänder laxen till sitt vattendrag för att leka. Överlevnaden från smolt till lekmogen lax är ca 10 – 20 %. En mycket liten andel av laxarna återvänder för att leka en andra gång. De dör antingen vid utvandringen eller i havet.


Lek & uppväxt


Öring (Salmo trutta) liknar sin nära släkting laxen i många avseenden men det finns skillnader. Öringen leker oftast flera gånger under sitt liv, något som få laxar gör. Öringen går också upp för att leka i betydligt mindre vattendrag än laxen. Lekvandringen sker oftast strax före leken i september–november, i måttligt strömmande delar av vattendragen. De öringar som har en lång vandring framför sig brukar börja tidigare än andra.
Leken sker över stengrusbottnar, så kallat lekgrus. Efter befruktningen täcker öringhonan över äggen med lekgruset för att skydda äggen mot rovdjur. Genomströmningen av vatten måste vara tillräcklig för att syresätta äggen. Äggen kläcks tidigast från mitten av mars och de nykläckta öringarna stannar ytterligare några veckor i botten. Under denna tid lever de av den så kallade gulesäcken. Vattentemperaturen avgör när äggen kläcks och när det är dags för ungarna att krypa upp ur botten. Ju varmare, desto tidigare.
När öringungarna krupit upp ur botten söker de sig till grunda, strömmande områden. Bland stenblock, rötter från träd och buskar samt nedfallna döda träd hittar de platser som skyddar dem mot rovdjur som till exempel gädda. Överhängande växtlighet skyddar mot rovdjur ovanifrån, som till exempel skrak och skrav.


Smoltifiering och utvandring


Havsöring och insjööring vandrar ut till havet eller sjön på våren när de är ca två år gamla. Det kallas smoltutvandring. Även insjööring genomgår en så kallad smoltifieringsprocess. som förbereder öringen på ett liv i hav eller sjö. Vid smoltifieringen ökar förmågan att reglera salthalten i kroppen (krävs i havet). Simblåsan fylls med mer luft vilket gör att smolten ”lättar”.
Även öringens yttre förändras. Samtidigt som den växer smalnar kroppen och blir silvrig med svarta rygg- och fenspetsar. Den nya färgen ger ett bättre kamouflage i öppna vattenmassor. Även beteendemässiga förändringar sker under smoltifieringen. Bland annat minskar försvarandet av den egna ståndplatsen och vid smoltutvandringen bildar öringarna stim.


Havsöring, insjööring och bäcköring


Väl ute i havet eller sjön växer öringen snabbt och kan bli betydligt större än om den stannat kvar i sitt ursprungliga vattendrag hela livet. Tillväxten har störst betydelse för honorna eftersom stora honor kan lägga fler ägg. Det har även visat sig att stora honors ungar växer bättre och kan smoltutvandra redan som ettåringar. Stora honor ger därmed upphov till fler nya stora honor.
Havs- och insjööring vandrar upp för lek efter att ha tillbringat en till tre vintrar i hav eller sjö. Vissa hanar kan dock vandra upp för lek redan efter en sommar. Vid leken återvänder öringen till nästan exakt samma område som den föddes. Detta beteende kallas homing och är karakteristiskt för hela laxfiskfamiljen. Beteendet är inte lika utmärkande för öring som för lax vilket betyder att öringen är något mer benägen att kolonisera nya områden.
Bäcköring eller strömlevande öring vandrar inte i samma utsträckning som havsöring eller insjööring utan lever sitt liv i strömmande vatten. I vattendrag eller delar av vattendrag dit vandrande fisk inte når finns bara strömlevande öring, men vattendrag utan vandringshinder har oftast en blandning av både vandrande och strömlevande öring. I ett vandrande bestånd stannar en stor andel av hanarna kvar och blir strömlevande. Hanarnas framgång i reproduktionen är till skillnad från honornas inte beroende av kroppsstorlek. Hanarna har därför inte samma behov av att växa till sig i sjöar och hav. Hur stor andel av den totala öringpopulationen som väljer att stanna beror på faktorer som avstånd till havet eller sjön, antalet svåra passager och risken för att bli uppäten.

MVH

Rolf Calissendorff
Ordf.Nissans Vänner